Kväv inte våra barns vilja!
Under de cirka 15 år som jag har jobbat med barn och unga i riskzonen, som är utåtagerande, inåtvända, missbrukare, psykiatrisk problematik, har jag sett en rad metoder komma och gå. De kan vara kognitiva eller psykodynamiska och de kan se oerhört olika ut. Men en sak har jag sett som de har gemensamt och det är att de ska rätta till vad som bedöms vara socialt ickeacceptabla beteenden, och förhoppningsvis ska det leda till att barn och ungdomar lär sig att lyda auktoriteter och vuxna. Vi vet ju alla att barn och unga inte vet sitt eget bästa, medan vuxenvärlden vet vad som är rätt och fel. Dessa budskap hör jag i stort sett varje dag i mitt arbete ute på skolor och i familjer. Jag hör det också på TV från våra politiker, allra minst från vår skolminister. Varje gång jag hör detta så känner jag mig rädd och orolig för vad det kan leda till. Jag skulle vilja vara trygg i att vi lär nästkommande generationer ta sina egna beslut och välja sin egen dröm, inte vad auktoriteter säger är rätt.
Det var inte mer än cirka 60 - 70 år sedan det fanns ett gäng som var jätteduktiga på att gå i takt och utöva blind lydnad mot sina auktoriteter. De gjorde exakt som de blev tillsagda, och de var oerhört framgångsrika! De byggde vägar, utvecklade industrin, skapade arbetstillfällen. De var oerhört disciplinerade och lydiga, och de annamade att de var till för samhället och systemet. Problemet var att de var så lydiga att de utförde judeutrotningen, de intog en rad länder med våld, de torterade fångar och utförde en rad andra våldshandlingar. Säkert fanns det personer bland dem som ville göra annorlunda, men som system och kollektiv hade man skapat ett system med lydiga duktiga människor som följde order blint utan att ifrågasätta dem. När vi lär människor att de inte har något val, att de måste saker, att de ska lyda auktoriteter blint så är vi inne på ett farligt spår. Vi lär nämligen ut att man inte behöver ta ansvar för sina val. Om det inte finns något val, eller jag måste göra en sak så behöver jag inte ta ansvar för det. Mitt svar när jag får frågan "Varför gjorde du det?" är troligtvis "jag hade inget val, befälens order, jag måste, mamma och pappa sa..." Allt detta innebär att jag inte behöver ta ansvar för följderna.
Det finns en rad saker som gör mig orolig och frustrerad när jag hör en vuxenvärld som uttrycker att den vet vad som är rätt och fel för barn och unga. Hittills under mitt liv har jag aldrig sett ett krig ledas eller startas av barn, jag ser dagligen rökande vuxna, ofta ser jag fulla vuxna, jag läser många gånger om vuxna som dödar varandra och förgriper sig på barn. Var någonstans har vi lyckats så bra så att vi har rätten att berätta hur någon ska leva sitt liv bara för att personen är kortare, svagare eller har etiketten barn eller ungdom?
Jag är övertygad om att i stort sett alla föräldrar, lärare och andra vuxna mig själv inkluderad vill så väl och vill verkligen ge nästa generation det bästa av det bästa. Ett problem är att vi saknar verktyg hur vi ska göra, och ett annat problem är att vi saknar insikter och medvetenhet om hur våra val kan påverka på sikt. Glöm inte att om det inte hade funnits människor som var "olydiga" och var villiga att bryta mot lagen för att bryta ett system av dominans så hade inga kvinnor i Sverige haft rösträtt idag. Jag är fullt medveten om att det kan se ut som att jag anklagar vuxna för hur världen ser ut. I detta vill jag vara supertydlig! Problemet som jag ser det är att vi lever i ett system av dominans där vi alla har del i det som sker utan att det behöver vara någons fel. Jag tror inte på rätt och fel, under mitt liv har jag sett vad det leder till i form av krig och annat lidande. Utan jag vill bjuda in oss alla till att skifta sätt att se på skola, barn, ungdomar, föräldraskap och ledarskap. Jag skulle vilja att vi tillsammans letade efter alternativ till de sätten vi löser problem på idag på skolor och i familjer.
Under de åren jag har jobbat med barn och ungdomar är det bara de sista 3 åren som jag har börjat samarbeta med dem i stället för att jag ska dominera dem. Jag blir fortfarande förvånad över hur villiga unga, barn och vuxna är att samarbeta när de blir mötta som människor och strävan är att skapa vinna - vinnasituationer för alla inblandade. Några tips att ta med sig in i "heta" situationer:
Det var inte mer än cirka 60 - 70 år sedan det fanns ett gäng som var jätteduktiga på att gå i takt och utöva blind lydnad mot sina auktoriteter. De gjorde exakt som de blev tillsagda, och de var oerhört framgångsrika! De byggde vägar, utvecklade industrin, skapade arbetstillfällen. De var oerhört disciplinerade och lydiga, och de annamade att de var till för samhället och systemet. Problemet var att de var så lydiga att de utförde judeutrotningen, de intog en rad länder med våld, de torterade fångar och utförde en rad andra våldshandlingar. Säkert fanns det personer bland dem som ville göra annorlunda, men som system och kollektiv hade man skapat ett system med lydiga duktiga människor som följde order blint utan att ifrågasätta dem. När vi lär människor att de inte har något val, att de måste saker, att de ska lyda auktoriteter blint så är vi inne på ett farligt spår. Vi lär nämligen ut att man inte behöver ta ansvar för sina val. Om det inte finns något val, eller jag måste göra en sak så behöver jag inte ta ansvar för det. Mitt svar när jag får frågan "Varför gjorde du det?" är troligtvis "jag hade inget val, befälens order, jag måste, mamma och pappa sa..." Allt detta innebär att jag inte behöver ta ansvar för följderna.
Det finns en rad saker som gör mig orolig och frustrerad när jag hör en vuxenvärld som uttrycker att den vet vad som är rätt och fel för barn och unga. Hittills under mitt liv har jag aldrig sett ett krig ledas eller startas av barn, jag ser dagligen rökande vuxna, ofta ser jag fulla vuxna, jag läser många gånger om vuxna som dödar varandra och förgriper sig på barn. Var någonstans har vi lyckats så bra så att vi har rätten att berätta hur någon ska leva sitt liv bara för att personen är kortare, svagare eller har etiketten barn eller ungdom?
Jag är övertygad om att i stort sett alla föräldrar, lärare och andra vuxna mig själv inkluderad vill så väl och vill verkligen ge nästa generation det bästa av det bästa. Ett problem är att vi saknar verktyg hur vi ska göra, och ett annat problem är att vi saknar insikter och medvetenhet om hur våra val kan påverka på sikt. Glöm inte att om det inte hade funnits människor som var "olydiga" och var villiga att bryta mot lagen för att bryta ett system av dominans så hade inga kvinnor i Sverige haft rösträtt idag. Jag är fullt medveten om att det kan se ut som att jag anklagar vuxna för hur världen ser ut. I detta vill jag vara supertydlig! Problemet som jag ser det är att vi lever i ett system av dominans där vi alla har del i det som sker utan att det behöver vara någons fel. Jag tror inte på rätt och fel, under mitt liv har jag sett vad det leder till i form av krig och annat lidande. Utan jag vill bjuda in oss alla till att skifta sätt att se på skola, barn, ungdomar, föräldraskap och ledarskap. Jag skulle vilja att vi tillsammans letade efter alternativ till de sätten vi löser problem på idag på skolor och i familjer.
Under de åren jag har jobbat med barn och ungdomar är det bara de sista 3 åren som jag har börjat samarbeta med dem i stället för att jag ska dominera dem. Jag blir fortfarande förvånad över hur villiga unga, barn och vuxna är att samarbeta när de blir mötta som människor och strävan är att skapa vinna - vinnasituationer för alla inblandade. Några tips att ta med sig in i "heta" situationer:
- Lyssna!
- Undvik att ge råd eller din egen lösning.
- Vad har den andre för känslor och behov?
- Ge er tid att hitta lösningar som bägge parter gillar.
- Var inte rädda för att ta in en tredje part som kan hjälpa parterna att höra varandra.
- Människor säger i stort sett alltid två saker; Tack eller Hjälp! Tyvärr sägs det många gånger på ett sätt så att det är svårt att höra för den som lyssnar.
- Konflikter är en färskvara! De surnar snabbt, då blir de svåra att ta i!
